Neil Armstrong

Någon gång måste det ju ta slut. 82 år är ändå väldigt mycket och han fick uppleva dagen då NASA landade Curiosity på Mars. Hur mycket framgång som skett sen den dagen han satte foten på månen. He'll forever be in our memories and history books. Living forever. 

R.I.P Neil Armstrong

Tiiidigt idag ca. kl. 09.25 träffade jag Kk och vi hänge. Vi åkte bl. a till våran "Walmart" för att jag behövde köpa skrivböcker och snacks. Sedan satte vi oss en stund vid våran brygga i närheten. Kort utomhusdag. The last day of this summer.

FYYFAAAANNNN!!! Nu är sommarlovet över! Jag är deppig och vill absolut inte gå tillbaka till skolan. Jag tänker bara kräka ut alla mina tankar i detta inlägg. 

Våren och början av sommaren var fantastisk. Det var fullt med aktiviteter och jag var på språng hela tiden, I guess antalet inlägg i juni bevisar detta. Men sedan började man få brist på pengar och aktiviteterna blev mindre och mindre och jag behövde anpassa mig till något nytt. Den här sommaren har varit fantastisk och hemsk. I guess... Denna sommar kommer vara väldigt speciell för mig. Jag vet inte exakt vad som får mig att säga detta men jag känner på mig att just sommaren 2012 är väldigt speciell. Jag tog kontakt med Malin och Jennifer igen och relationen med Malin har blivit väldigt starkt. Vi har snackat varenda dag under sommaren och denna sommar kommer bl. a minnas som "Sommaren med Malin" under de dagarna jag annars hade dött av tristess. Men också har jag fått lära känna och snackat med min rumänska snubbe under många dagar av sommaren och sen har jag haft flera hangouts med Kk ofc och sist men inte minst de fina tiderna med min älskling. En emotionell berg-och dalbana har denna sommar varit, stressig och pressande, och detta visas fysiskt på min panna där jag odlat finnar. :D

Enda anledningen till varför jag skulle komma till skolan skulle såklart vara att träffa folket där, men också för att få lite rutin i livet. Jag pratar om dygnsrytmen. Den måste ställas tillbaka och få lite rutin och struktur i sig. "Rubbandet" av dygnsrytmen blev till det extrema när jag träffade rumänska snubben. Vi satt några dagar i sträck och chattade till 5-7 på morgonen. Dessa dagar förändrade min biologiska klocka. Så den senaste månaden har sömnen gått upp och ner. Kunde vara vaken 24 h ena dagen och sova ut 12 h, vara vaken i 12h för att sedan sova 12 h igen dagen efter. Min rutin atm är att jag vaknar tidigast 14-15(btw, real struggle there. Använder väckarklocka för att vakna denna tid), går upp minst 1h senare och går och lägger mig kl 4-6am. Flera dagar har jag inte kunnat somna förrän kl 7 på morgonen när jag försökt somna kl 4.

Fyfan. Idag fick jag 3.5h sömn och hoppas att tröttheten ska slå in vid åtminstonde kl 3 så jag kan orka vakna till skolan imorgon... Men jag hade en tupplur på 45 min mitt under dagen och sen dess har jag inte känt mig trött alls. Shit. Please. Lemme sleep tonight. 

Well. Jag hatar skolan. Jag vill inte gå tillbaka. Jag vill inte gå i trean. Jag vill inte ta studenten. Jag vill inte tänka på framtiden. Jag vill vara ett barn för alltid. Jag vill att tiden ska stanna. Jag vill inte växa upp. Jag hatar världen. Jag hatar ansvar. Jag hatar schemat. Jag är stressad. Fuck you world. Fuck you so much. I fucking hate you. Jag älskar min kille. Jag älskar mina vänner. Jag älskar min familj. Jag älskar musik. Jag älskar spel. Jag älskar fysisk aktivitet. Jag hatar svett. Jag älskar min mobil. Jag älskar min bärbara hårddisk. Jag älskar mörkret. Jag älskar att nätterna är längre. Jag älskar regn. Jag älskar höst. Jag älskar min säng. Jag älskar sömn. Jag älskar min dator. Jag älskar mig själv. Jag älskar Maltesers. Och nu ska jag kolla på The Dictator. My last movie before death. 

Jag klippte lillebrorsans hår igår. Första gången jag klippte en kort killfrisyr, det blev förvånandsvärt bra! Someone's got some hidden skills. Haha, harkranken på slutet.

Lemme dance all night. 

Iz gunna be alright. :)

Som fortsättning till förra inlägget så hade jag ju varit vaken vädligt länge (med tanke på the amount of sömn jag fick natten innan, 1,5h). Well, I'll tell yao. Vid kl. 12, mitt på natten, kom le bf med sin (fantastisk snygga) Merca bil (just one of his three cars.. O.o) He picked me up vid mitt hus och så for vi iväg och lämnade hans kompis (T) i hans hem. Efteråt käkade vi en snabbis på donken i stan och åkte runt lite, bombade med hög musik och 'spelade lite mario kart'. Sov lite i brd och sen kom jag hem någonstans mellan 7-8am och somnade direkt i sängen. Gick upp från sängen ca 20.30, ungefär en timme sen. ehe.. Lyckat. Fullmåne, "solen på natten", hahaha <3

Le bf vid ratten, påväg att lämna kompisen

(Haha, han ser smått farlig ut med Slipknot- hoodie:n jag lånade ut till honom, but no, he's a real sweet heart. <3) 

Last night var jag uppe sent, som vanligt. Somnade omkring 5 am och var tvungen att vakna 6.30 am, 1,5 h sömn idag. På morgonen skulle jag träffa le bf och hänga. Sedan klockan 13.30 träffade jag Malin i turken och vi hängde runt i affärer hela dagen. Kom hem, skrev lite. Och nu sitter jag här, kl 22.44 (omg <3). Och fattar inte hur jag inte lyckats somna på vägen. Vi får se hur länge jag orkar idag. 

Torsdag: Jag skulle träffa Malin och Jennifer i turken kl 13.20 Jag insåg att jag var grymt sen när jag satt lugnt och stilla och åt min lilla fettfrukost. Somnade klockan 8 am och vaknade kl. 12.30, 4h sömn, för att sedan inse att jag satte väckarklockan en timme för sent. Kom sent till träffen men bemöttes av två humoristiska stirrningar istället, phew. Först lallade vi runt i turken och sen åkte vi till IKEA och lekte och åt. Riktigt roligt att ha träffat Jennifer igen, efter en så lång tid. 

Efteråt åkte jag och träffade le bf för att bl. a diskutera vad som skulle hända dagen efter. Nej, alltså det hela var ett riktigt kaos. Phone calls hit och dit och jag kom hem riktigt stressad och förvirrad (Väduren, v. 30: "På grund av månens kvadratur och trigon till Neptunus retrograd kan du på torsdag och lördag känna dig lite vilsen och förvirrad.").   

_____________________

Fredag: Jag tänker inte gå in i vidare detaljer om allt kaos som skedde men det hela slutade med att jag och le bf hamnade tillsammans i en privatbåt. Jag hade sovit 4h igen denna natt men lyckades ändå hålla mig vaken hela dagen. Vi hade en romantisk, mysig tid tillsammans; åkte runt på vattnet, fiskade lite etc, men mot natten gick det åt h-vete för mig. Jag drack alldeles för mycket (4-5 flaskor öl + 3-4 tequila shots?). Vid 22 var vi skitfulla och somnade, 2h senare vaknade jag och kunde inte somna om. Jag var bakfull. Officiellt första gången and it was not pleasant at all.

Jag gick ut och tog lite frisk nattluft och promenerade lite längs bryggan av båtar. Jag var påväg mot fastlandet, såg en dörr längre fram och insåg att jag inte hade nyckel att ta mig förbi, jag gick ändå fram och började rycka hysteriskt på handtaget för att jag var sur över att jag inte kunde komma förbi. Vände mig om och gick längst ut på bryggan och satte mig ensam i mörkret, tittade upp på natthimlen och började filosofiera om livet, som alla gör när de tittar upp på stjärnhimlen. Det gick inte så bra med tänkandet då himlen var så ful som hade få stjärnor. Men jag satt där ett tag ändå och lyssnade på det vackra ljudet av vattnet istället. Sedan gick man tillbaka till båten, satte mig vid "förarsätet" och tittade ut i tomma intet. Plötsligt ser jag every girl's biggest fear. Den var inte stor men med ficklampan från mobilen såg man alla de värsta detaljerna man inte ville se. En grå äcklig spindel. Phew, den var ändå utanför, flashade lampan på den flera gånger så den bländades. Gick och la mig igen och kunde somna om tills det blev ljust, thank God! Under hela natten mådde jag så illa och bad om vatten. Har aldrig uppskattat vatten så otroligt mycket som vid detta tillfälle. 

Lördag: Woke up at 7 am, ville dra hem, vi var lost, men fann en taxi och hamnade vid närmsta tågstation. Räddad.  The whole idea av denna trip blev inte som planerat men jag hade en vild tid ändå. Och nu sitter jag här vid datorn och borde probably sova mer. 

  Längs den här glesa vägen gick vi innan vi fann räddningen