First of all, denna helg har jag inte gått ut för att jag fick en plötslig spyattack under torsdag-fredagsnatten. Vid ca. 5 am vaknar jag av en spykänsla som jag försöker dämpa medan jag ligger i sängen och försöker skilja på om detta är verklighet eller en dröm. It was the shitty reality ofc, så jag gick upp från min älskade säng, in i badrummet och spydde. Halva fredagen spydde jag och hade vattenbajs. I suspected vinterkräksjukan. Kk kom och besökte mig och vi hängde till på natten, really sweet of her.

Höstlovet är över... Bara en dag kvar. What have I achieved with my life this week? Nothing, as usual, 'cause I only want chickin' nuggets. Mina tankar har varit för upptagna med annan drama i livet. Which leads me to the next topic.

Ibland borde man verkligen spendera lite egen tid och reflektera över ens liv. Not only those night thoughts innan man somnar, de funkar inte på mig, för jag glömmer allt när jag vaknar igen. Men dessa tider när man är vaken och har en ensam tid. Yeah, sounds boring, but we all need this för att reflektera över våra liv lite grann. 

Du vet de där låtarna som du har på din spellista som du aldrig lyssnar på men ändå inte kan radera. För mig är en av de där låtarna "If Today Was Your Last Day" med Nickelback. Jag har haft den på min iPod sedan jag introducerades till den första gången i högstadiet. Sen dess har dess text och mening fastnat hos mig för att den beskriver och förmedlar det sättet jag lever. "Lever", nutid, kanske inte är det rätta ordet... Snarare... "Levde" passar bättre, om jag ska vara ärlig. Den här låten tar mig tillbaka till dåtiden, tiden då jag var klar i huvudet, hade gott om självständighet. Jag kände att jag kunde ta över världen, jag hade positiva tankar om framtiden, jag hade väldigt lite drama i livet. Oookej, let's get this straight, detta var i högstadiet! Frunken! Människor i den här åldern vet ingenting om livet, jag visste inte hur svårt livet var. Men jag kunde relatera och leva efter mina moraler och principer som jag hade och fortfarande har idag, men jag kämpar för att hålla fast vid dem. 

Nickelback-låten för mig, betyder att man ska leva varje dag som om det vore din sista dag, överdrivet, det är mycket jobb att ta detta bokstavligen, men i alla fall ha denna mentalitet som en grund. Då, var jag en doer. Jag satt inte och tänkte och oroade mig för mycket över saker jag måste/ville göra (does not apply to school related stuff, procrastination affects everyone) och idag känner jag att mitt gamla goda jag har försvunnit i en dimma. Jag vet att jag finns där inne men jag når inte mig själv. Jag har tappat bort mitt gamla, goda jag.

But you know what? Jag hade den där frihetskänslan, där jag hade gott om självständighet och allt sånt, i nian. Jag var singel och glad då, jag hade inte heller någon crush, jag var så otroligt fri från de värsta tankarna en tonåring kunde ha. Idag går jag i sista året på gymnasiet. Ca. 3 år har gått. Jag har inte haft den där frihetskänslan på 3 år. Och jag tror att detta + all annan drama runt omkring mig är vad som har format mig till den personen jag är idag. I guess this really is a typical high school life. Mycket drama. I feel off topic now. (Har hållit på med denna text i en timme nu. Skrev ett helt stycke om detta men raderade för att jag flög iväg i tankarna och insåg att det var för privat för att läggas upp på internet. I've got my insights och nu orkar jag inte lägga as much effort into finishing this, hahaha. *evil grin*)

(Lately, the horoscopes predicted/predicts inner changes for aries ppl. Hell yeah, it's bumpy and annoying.)

My point is, jag känner att jag behöver en inner pause... I need less drama in my life. I 3 år har jag sjunkit lågt, below my confident me. And now I need to rebuild myself up again. Be as strong as I was before. Because now I f*cking wish that the world's gonna end in December! Imma cry when it doesn't. You know you're good. Don't be a slut. 

If today was your last day...

We were gonna go till KlubbOnsdag men bara jag och Diana blev insläppta så vi kunde inte lämna resten av sällskapet. + Razik and his buddy kunde inte komma in. Så alla på bilderna, vi bestämde oss för att use Plan B. -.- Vi satt i baren och chillade och hade skoj, though I didn't know any russian at all så kunde jag i alla fall prata med Diana och Nurlan + Dianas översättning från "Erlan", hahaha. Vi satt till stängningsdags och gick vidare till Donken och chillade där. Vid 3-4 tiden lämnade vi donken och skulle till tåget. AAND IT WAS LOCKED, yeah, vi kunde inte ta oss hem! Thank God att Donken hade öppet 24h så de flesta av oss gick tillbaka och vi fick vänta i 1,5 h tills klockan blev 5am så vi kudne ta oss hem. Nurlan och the other dude åkte tidigare bc. they didn't need the subbie. Så jag, "Erlan" och Diana satt kvar. Jag kom hem vid 6 am. ca 3-4 h senare vibrerar mobilen av... Och jag vaknar. DON'T F*CK WITH MY SLEEP!!! "Turn off the phone then! *b*tch voice*" -What if I can't?" 

Life's good, I've got money and chocolate.